Hur är det att bo i ett svenskt generationsboende med fokus på sociala aktiviteter – mitt i en pandemi? Och hur är det att leva i karantän i en liten lägenhet i kinesiska Wuhan, under samma pandemi? Om dessa två kontraster berättade Ju Liu, universitetslektor i fastighetsvetenskap vid Malmö universitet, på höstens sista frukostmöte.
Ju Liu började med att beskriva det svenska exemplet Sällbo; ett sällskapsboende och ett integrationsprojekt som drivs i Helsingborgshems regi. I sin forskarroll studerar hon Sällbo under den tvååriga projekttiden, för att följa satsningens effekter.
Malmö universitet
På Sällbo bor unga och äldre tillsammans, i tvåor på 36–49 kvadratmeter. Dessutom har de tillgång till 580 gemensamma kvadratmeter, som bland annat rymmer kök, vardagsrum, träningsrum, konstnärsateljé och bibliotek. Drygt hälften av lägenheterna hyrs ut till 70-plussare och resten till 18–25-åringar, varav tio unga vuxna som nyligen fått uppehållstillstånd. En tanke med projektet är att få de äldre att bli en tillgång för samhället, istället för att ses som ett problem.
Kontrakterade sociala aktiviteter
De som flyttar in skriver under två kontrakt: ett hyreskontrakt och ett kontrakt där de lovar att ägna minst två timmar i veckan åt gemensamma sociala aktiviteter och dessutom närvara vid ett kollektivt möte i månaden. Hyresgästerna flyttade in för knappt ett år sedan, alltså strax innan coronaviruset förändrade vår vardag.
– Det innebar att de mest smittsamma plötsligt bodde tillsammans med de mest sköra. Hur skulle de nu kunna umgås? När jag intervjuade projektledaren för Sällbo i juni sa hon, förvånande nog, att allt rullat på enligt planerna och gått riktigt bra. De unga har varit väldigt försiktiga och de äldre har verkligen velat umgås med dem, sa Ju Liu.
Därefter tog Ju Liu med oss till sitt forna hemland genom att beskriva sin tvillingsysters liv och tillvaro i Wuhan, som ju varit pandemins epicentrum. Systern och hennes man bor i en liten lägenhet, där de tillbringade 76 dagar i karantän under våren. Deras bostadsområde består av fem fastigheter på 33 våningar vardera, med sammanlagt 1 615 hushåll.
En lokal kommitté
– I Kina utser fastighetsägare en ’community committee’, som väljs på fem år och som fungerar som en slags lokalt ’regeringsorgan’. De sköter om och bestämmer det mesta inom sitt bostadsområde, förklarade Ju Liu.
Under pandemin har det i Kina funnits fyra tydliga karantän-regler, som kommittéerna har ansvarat för. En av reglerna var att alla måste kontrollera sin kroppstemperatur två gånger om dagen. Detta löstes genom att frivilliga och kommittémedlemmar gick runt och knackade dörr hos alla boende två gånger om dagen, för att ta tempen. När smittläget lättade kunde de boende göra detta på egen hand. Alla resultat rapporterades in löpande och gjordes offentliga, via olika appar och program.
Utan frivilligas insatser hade kommitténs arbete aldrig kunnat genomföras. Eftersom ingen fick lämna sin lägenhet så handlade frivilligarbetet även om att hantera olika typer leveranser, inköp, transporter och taxiresor till läkare. Ju berättade att hela systemet bygger på en tanke om att alla har ansvar för alla och att alla hjälps åt.
– Två frågor som jag ställer mig just nu är: kommer andra fastighetsägare att kopiera Sällbo? Och hur kan svenska fastighetsägare jobba mer aktivt med sina kunder?
På frukostmötet delades även två stipendier ut, till bästa kandidatuppsats och bästa masteruppsats. Läs mer om det här.