Det finns ett glapp i svensk bostadspolitik eller kanske rent av två. Dels överensstämmer inte politikens ambition med dess praktik, dels finns det ett glapp mellan bostads- och socialpolitiken. Det sa Martin Grander, när han presenterade boken Bostadsfrågan som politik och intressekamp, på CFFF:s frukostmöte den 12 oktober.
Martin Grander är biträdande universitetslektor på Malmö universitet och har skrivit den nyutgivna boken med Bo Bengtsson, seniorprofessor vid Uppsala universitet. Boken ger olika perspektiv på svensk bostadspolitik och bostadsförsörjning från 1900-talets början, med fokus på det som hänt från 1990 och framåt.
Martin Grander, Malmö universitet 
Caroline Wigren-Kristofersson, Malmö Universitet
– Svensk bostadspolitik utger sig för att vara generell, utan behovsprövning. Men i boken ställer vi oss frågan om den verkligen är så generell. Vi har ju både bostadsbidrag och en sekundär bostadsmarknad, vilket snarare är selektiva än generella tecken. Vi menar att idéerna bakom bostadspolitiken är generella, medan utfallet av politiken inte är så generellt, sa Martin Grander och fortsatte:
– Ett tydligt tecken på detta är den grupp människor som fastnar i glappet som uppstår mellan politikens ambition och praktik, som också är ett glapp mellan landets bostads- och socialpolitik.
Stora skillnader inom landet
Merparten av den statistik som Martin presenterade beskrev Sverige som helhet. Bra på ett sätt, men sämre när det gäller att beskriva bostadssituationen på specifika platser. Skillnaderna är nämligen stora mellan stad och landsbygd, mellan olika kommuner samt mellan olika delar av landet.
För att ge en bild av läget i Malmö berättade Martin att Malmö stad och Tyréns nyligen tagit fram uppgifter som visar att det i Malmö finns 18 000 hushåll som inte klarar sig på egna ben. Av dessa omfattas 11 000 av bostadsförsörjningsåtgärder, medan resterande 7 000 inte gör det.
– Hur ska vi förstå ökningen av det här glappet? Förklaringarna är många, bland annat har bostadsbidraget urholkats samtidigt som det i dag når allt färre. Detta är dock på väg att ses över. Dessutom har balansen mellan våra olika upplåtelseformer för boende förändrats, sa Martin.
Förändrad balans mellan hyres- och bostadsrätter
För att åskådliggöra detta nämnde Martin bland annat att Allmännyttan i dag äger 16 procent av landets hyresrätter, en siffra som låg på 25 procent 1990. Antalet bostadsrätter har under motsvarande tid ökat från 15 till 24 procent av den totala bostadsmarknaden.
– Det är intressant att se vilka bostadstyper som ökar och minskar över tid. Självklart kan man ställa sig frågan vad som är ”rätt nivå” för respektive bostadsform, om det ens finns en rätt nivå. Ur statistiken läser vi också att den privata hyresrätten tydligt har växt i fatt allmännyttan, sa Martin och tillade:
– Att balansen har förändrats mellan upplåtelseformerna beror bland annat på nybyggnationen, där det efter krisen på 1990-talet främst är bostadsrätter som har byggts, medan antalet nya hyresrätter har blivit färre. Det gäller både de privata och de allmännyttiga. Att det blivit billigare att låna pengar bidrar självklart också till utvecklingen. Men igen, den här situationen ser väldigt olika ut runt om i landet. I Malmö har hyresrätter tydligt prioriterats i flera nybyggnadsprojekt.
Köpkraft och boendeform
Martin gav oss vidare en bild av hur försäljningen av allmännyttans bostäder utvecklats över tid och hur köpkraften ser ut inom de olika boendeformerna.
– Vi ser tydligt att idén om neutraliteten mellan våra olika upplåtelseformer har utarmats. 73 procent av hushållen inom allmännyttan har i dag låg eller medel-låg köpkraft. Motsvarande siffra för de privata hyresrätterna ligger ungefär tio procent lägre, så här ser vi en klar skillnad. Att vi kan se en tydlig inkomstsegmentering utifrån olika bostadsformer har en absolut betydelse för segregationen, sa Martin och fortsatte:
– Detta leder mig in på den bostadsforskning som i dag bedrivs på Malmö universitet, som berör bland annat integration. I ett av projekten ställer vi oss frågan om en blandning av upplåtelseformer verkligen leder till ”bättre” integration. I Malmös översiktsplan finns en tydlig strävan om just blandad bebyggelse. Men är det så enkelt? Vi har till exempel sett att det inte räcker att ”bara” ha en god fördelning mellan olika boendeformer generellt inom staden, utan att det gäller att blanda även på kvartersnivå om man vill uppnå en social blandning. Även här måste man ställa sig frågan om människor verkligen möts bara för att blandningen gjorts.
Forskning pågår!
Frukostmötet avslutades med att Martin Grander och Caroline Wigren Kristofferson, professor på Institutionen för urbana studier, kort beskrev några av de forskningsprojekt som just nu bedrivs på Malmö universitet.
– Framåt menar vi att nya lösningar krävs. För vi vet att det finns ett stort handlingsutrymme i den svenska modellen, som inte alltid används. I ett stort forskningsprojekt som precis har inletts vill vi bland annat ta reda på hur de olika bostadsaktörerna kan testa att utvidga detta handlingsutrymme, sa Martin och Caroline.
/Lotta Solding
Fakta – läs mer om pågående forskning!
Här kan du läsa mer om de forskningsprojekt som Caroline är involverad i.
Här kan du läsa mer om de forskningsprojekt som Martin är involverad i,
Vill du veta mer?
Kontakta gärna caroline.wigren@mau.se eller martin.grander@mau.se